Wikegård vs Croneman - en enkel match
Jag är en flitig läsare utav min gamla hockeytränare, Niklas Wikegårds, blogg.
Sedan han gav den fd djurgårdspelaren, Dick Axelsson, en rejäl känga i direktsänd tv, har det kommenterats flitigt under nästan varenda inlägg sedan dess. Idel FBK'are som skriver ned Niklas som en wannabe-coach, för att försvara deras senaste nyförvärv. Inget konstigt i det. Dessutom är det känt att Niklas har ett stort Djurgårdshjärta. Men jag tyckte han gjorde rätt. När Dick Axelsson var junior var han en fröjd för ögat. Han hade fart på skridskorna, en bländande teknik, och ett spelsinne som vittnade om en talang. Men han har själv sumpat sin utvecklingskurva. Vi som följt DIF under en längre tid på närmare håll, vet om detta. Som Niklas sa. Man ska ha betett sig ganska illa för att få kicken ifrån ett elitlag. Det är mycket pengar som ligger bakom värvningar och satsningar på dessa spelare. Allt i en förhoppning att få något tillbaka, i form utav vinnarskalle och träningsvilja, samt lagmoral. Något som någonstans uppenbarligen har brustit i detta fallet.
Johan Croneman, krönikör, DN Niklas Wikegård, hockeyexpert
Men något som fick mig att vilja skriva av mig lite här angående detta, är den här krönikan, skriven utav en Johan Croneman på DN.
Där skriver Croneman följande i det inledande stycket:
-Det är svensk modell, på den bygger alla svenska hockeyframgångar.
Vidare skriver han följande meningar för att bygga på:
-Niklas Wikegård har varit i svensk hockey under ganska många år, när han släpper loss sina tirader tror man ju gärna att han varit grymt framgångsrik som coach - det har han Inte varit. När jag hör honom är jag glad att han slutat, han verkar trots sin erfarenhet inte alls förstå vad svensk hockey byggt alla sina framgångar på, det vill säga en särpräglad svensk modell, byggd på gruppen, kampmoralen, några få fixstjärnor, stark taktisk känsla, tung värdegemenskap
Återigen så pratar Croneman om en helt annan sak. Det där är lagmoralen. Enligt den svenska modellen. Fine. Men det Wikegård pratar om när han använder fraser som - Inga bromsspår, in i trafiken, käka puck, är ju den svenska modellen som gett oss VM och OS guld. Otaliga fantastiska helomvändningar mot Finland t.ex. Varför vände Sverige och vann mot Finland 2003? 1-5, blev 6-5 på en period. Vilka var i det laget? Det var, våra mest framgångsrika spelare, som vuxit upp med inställningen att vara först på puck. Att vinna till varje pris. Men detta tillsammans som grupp! Tror Johan Croneman att vi hade vänt om vi hade haft några spelare, som han vill ha, inte tycker att komma först på puck är allt. Eller att vilja vinna till varje pris är påhittat och idiotisk skitsnack för att blåsa upp machokulturen inom hockeyn?
Slutsats: Niklas Wikegård, är, och förblir Sveriges idag ledande hockeyexpert utanför rinken. Ingen kommer någonsin vilja sticka ut hakan så pass långt att det hörs i jantelagens Sverige. Dessutom fixar Wikegård, på egen hand, artiklar, rubriker och marknadsföring åt vår kära ishockey, som faktiskt fortfarande är Sveriges näst största sport.
Vilket mellanmjölks-inställningen som Croneman vill se, kan komma att betyda att hockeyintresset kommer dala fortare än man kan säga gazpacho, i och med uteblivna framgångar.
Sedan han gav den fd djurgårdspelaren, Dick Axelsson, en rejäl känga i direktsänd tv, har det kommenterats flitigt under nästan varenda inlägg sedan dess. Idel FBK'are som skriver ned Niklas som en wannabe-coach, för att försvara deras senaste nyförvärv. Inget konstigt i det. Dessutom är det känt att Niklas har ett stort Djurgårdshjärta. Men jag tyckte han gjorde rätt. När Dick Axelsson var junior var han en fröjd för ögat. Han hade fart på skridskorna, en bländande teknik, och ett spelsinne som vittnade om en talang. Men han har själv sumpat sin utvecklingskurva. Vi som följt DIF under en längre tid på närmare håll, vet om detta. Som Niklas sa. Man ska ha betett sig ganska illa för att få kicken ifrån ett elitlag. Det är mycket pengar som ligger bakom värvningar och satsningar på dessa spelare. Allt i en förhoppning att få något tillbaka, i form utav vinnarskalle och träningsvilja, samt lagmoral. Något som någonstans uppenbarligen har brustit i detta fallet.
Men något som fick mig att vilja skriva av mig lite här angående detta, är den här krönikan, skriven utav en Johan Croneman på DN.
Där skriver Croneman följande i det inledande stycket:
-Det är svensk modell, på den bygger alla svenska hockeyframgångar.
Vidare skriver han följande meningar för att bygga på:
-Niklas Wikegård har varit i svensk hockey under ganska många år, när han släpper loss sina tirader tror man ju gärna att han varit grymt framgångsrik som coach - det har han Inte varit. När jag hör honom är jag glad att han slutat, han verkar trots sin erfarenhet inte alls förstå vad svensk hockey byggt alla sina framgångar på, det vill säga en särpräglad svensk modell, byggd på gruppen, kampmoralen, några få fixstjärnor, stark taktisk känsla, tung värdegemenskap
Återigen så pratar Croneman om en helt annan sak. Det där är lagmoralen. Enligt den svenska modellen. Fine. Men det Wikegård pratar om när han använder fraser som - Inga bromsspår, in i trafiken, käka puck, är ju den svenska modellen som gett oss VM och OS guld. Otaliga fantastiska helomvändningar mot Finland t.ex. Varför vände Sverige och vann mot Finland 2003? 1-5, blev 6-5 på en period. Vilka var i det laget? Det var, våra mest framgångsrika spelare, som vuxit upp med inställningen att vara först på puck. Att vinna till varje pris. Men detta tillsammans som grupp! Tror Johan Croneman att vi hade vänt om vi hade haft några spelare, som han vill ha, inte tycker att komma först på puck är allt. Eller att vilja vinna till varje pris är påhittat och idiotisk skitsnack för att blåsa upp machokulturen inom hockeyn?
Slutsats: Niklas Wikegård, är, och förblir Sveriges idag ledande hockeyexpert utanför rinken. Ingen kommer någonsin vilja sticka ut hakan så pass långt att det hörs i jantelagens Sverige. Dessutom fixar Wikegård, på egen hand, artiklar, rubriker och marknadsföring åt vår kära ishockey, som faktiskt fortfarande är Sveriges näst största sport.
Vilket mellanmjölks-inställningen som Croneman vill se, kan komma att betyda att hockeyintresset kommer dala fortare än man kan säga gazpacho, i och med uteblivna framgångar.
Kommentarer
Trackback
